Tänkte ni måste få se en bild på den vackra Vikbron i Fränsta.
Samarbete lärare/bibliotekarie är viktigt. Minns ett skräckexempel där det inte var samarbete. En lärare skickade ner en hel klass för att skriva allt som fanns om Vikbron. Det här är över tio år sedan, och det enda som fanns var tre rader i ett uppslagsverk. Snacka om besvikna elever. Tänk om vi fått reda på vad de tänkte forska om så hade man kunnat väva in fler saker än Vikbron. Och vad tänkte läraren med. Ädlare delar kanske :). Fel att fråga och titta först vad som fanns i ämnet.
Fler skräckexempel är som det stod i boken en hel klass rusar in och vill ha hjälp. Det är inte lätt att försöka hjälpa trettio elever på tjugo minuter.
Skapa publik och inte bara skriva för läraren. Det sporrar eleverna att göra sitt yttersta.
Jag arbetar på en skola där hela högstadiet arbetar tillsammans och avslutar temat med ett öppet hus kväll. Det är ett lyckat koncept, alla vet att många kommer att se det de arbetat med. Det är ett sätt att sporra eleverna till att göra sitt bästa.
Välja ämne är SVÅRT. Hur många gånger har jag inte haft elever i biblioteket som inte vet vad dom ska forska om. Vi har mellanstadieeleven som tar hästar som vanligt till högstadieeleven som vill ha andra världskriget, men tänker inte på att det är ett stort område. Till sist gymnasieelever som ibland knäckt koden och vet precis hur de ska gå till väga.
Hittade en väldigt bra sak i boken som jag alltid har brukat använda mig av i arbetet, det är att säga till eleverna att man behöver inte ha alla fakta i huvudet. Det finns så många bra ställen att ta reda på fakta. Huvudsaken är att man vet hur man ska göra! Titta i böcker, Tidskrifter Internet och så vidare.
I Kapitel ett i boken informationssöknings processen känner man genast igen hur eleverna brukar se ut när de kommer in i biblioteket för att starta upp ett nytt arbete. En stor ängslan och osäkerhet. Så är det också för vuxna som ska axla ett nytt ämne. Antar att det var några av oss bloggare som var oroliga och kände en stor osäkerhet när vi fick reda på att vi skulle starta en blogg. Första helgen var inte lätt när man skulle sätta sig in i hur allt fungerade.
Då har man läst ut den här boken. Hittat mycket bra i den, intressanta adresser och mycket tips. Jag har lärt mig lite om bilder ljud, video och skrivande.
Några roliga saker är till exempel den utbredda missuppfattningen att man kan stjäla fyra takter från andras musikaliska verk. Att wiki är hawaiianskans ord för snabb. Att wiki är i motsatsen till en blogg ett gemensamt dokument.
Fler och fler går med i facebook hörde med några som studerar till lärare att dom pratar över facebook. Enligt dem är det det bästa dom gjort!
Bilddagboken hör man barn i tio årsåldern som lägger upp bilder. Föräldrar kanske ska titta i sina barns bilddagböcker för där kan ligga bilder från senaste festen som deras tio åriga son eller dotter lagt upp för att de vuxna ser så roliga ut. Läste i boken publicistiska arbetssätt i skolan att barn under tolv år sällan publicerar material på egen hand. Det gäller nog i skolans värld, men hemma på den egna datorn lägger dom ut alla möjliga roliga bilder.
Bra bok med många tips. Länkar där man kan läsa mer i ämnet är alltid bra.
Då är det bara den berömda tiden som ska räcka till. Som tur är är det det enda som är rättvist i livet. Alla har tjugofyra timmar på dygnet. Nackdelen är att man kan behöver mer än tjugofyra timmar på dygnet.
Skrattade gott när jag läste om lärare och e-post. För något år sedan stämde det verkligen. Inga lärare kollade e-posten. Sedan förstod dom inte varför dom inte fick information. Tack och lov har det blivit bättre.
En sak som eleverna i regel är bättre på än vad jag är är datorer. Som tur är kan man alltid lära sig nya saker 
.
